Den episka bikepackingturen på 1000 km tvärs över Island
Läs Frederik Leths dokumentär i ord och bild här nedan:
.
I januari planerade ett par OM:are (Original Mountainbikers) att ge sig ut på bikepacking tvärs över Island. Efter ett par testturer och en massa förberedelse av utrustning landade Mads, Jacob och jag (Frederik) på Island för att korsa ön från den östligaste till den västligaste punkten. En rutt på 1000+ km med all mat och all utrustning för tio dagar (EVOC) packad på cykeln. Det skulle bli en resa mitt ute i ingenstans, och den kunde bara lyckas utan olyckor och haverier … Eller så är vi bara några optimistiska idioter till mountainbikers.
Dag 1
Vi vaknade utanför inrikesflygplatsen i Reykjavik en mycket kall och regnig morgon. Sedan satte vi oss på cyklarna för att nå den östligaste punkten, som var starten på vår tur över Island. Nog det tuffaste vi kunnat föreställa oss. Genomblöta och frusna var utsikten det enda som lyfte vår våta avfärd.
Ruttmässigt började vi med en lång stigning på 600 höjdmeter, och på grund av dimman fanns det stunder då sikten försvann. På väg ner: återigen ett av de kallaste passen vi någonsin provat. Det låg ett skeppsvrak där nere, och det hade jag sett fram emot – det gav välbehövlig energi. Vägen till den östligaste punkten var lång, hård och blöt. Vi nådde till slut fyren i regn och blåst och hittade som tur var ett litet skjul där vi kunde söka skydd och laga den varma måltid som hållit mig igång. Och så … passade inte gasen, och vi fick en kall måltid i stället. Såklart. Vi skrattade ändå åt situationen, för det var verkligen dumt.
Dag 2
En lång, lång dag väntade. Återigen en lång stigning till att börja med, belönad med Islands vackraste utsikt på väg ner på andra sidan. Molnen lättade och det mest storslagna landskapet visade sig. Dagen var lång och kuperad. Mest asfalt, vilket inte gjorde den särskilt intressant. Som tur var tittade solen fram mer och gav oss lite energi. Benen började brinna, och vi visste inte om maten skulle räcka. Det vi räknat med var inte alls nog! Tanken på stugan med de varma källorna var verkligen det som höll oss igång. Benen krampade nästan, och när vi till slut hoppade i de varma källorna blev vi alldeles yra av ansträngningen … och kanske av bristen på vatten.
Grusvägar, vulkaner och glaciärfloder: vårt isländska äventyr fortsätter
Dag 3
Du milde, vilken dag! Fruktansvärt hårt! Men landskapet fick smärtan att försvinna. Så mycket olika landskap på Island – ängar över alla bergen, mjuka och gröna. Sedan över en stor damm och in i det vulkaniska landskapet. Så tomt och ändå så fullt, med vägar så grova att de definitivt inte var gjorda för gravelcyklar. Vi saknade våra mountainbikes lite. Klockan fyra insåg vi att vi redan var halvvägs, och leendena kom fram. Återigen skiftade landskapet, och nya vyer … nya känsloladdade syner. Hänförande, och man känner sig LITEN.
Fortfarande hårt, men solen värmde upp oss, och en storslagen solnedgång över lavaklipporna gjorde hela skillnaden.
Dag 4
Vi började med våfflor i Askja-stugan. Vi upptäckte också att vi slagit läger precis under en av Islands största aktiva vulkaner. Därför startade vi glada in i det helt svarta, dammiga landskapet. Ett par rangers rådde oss att hålla oss till rutten, och vi märkte att området vi var på väg mot var något vi sett förut. Massor av lavalandskap med riktigt fin och rolig yta, som skickade oss vidare till den värsta kullerstensvägen. Föreställ dig en full murare lägga en väg med 10 cm höjdskillnad mellan varje sten. Den var så ojämn att vi knappt kunde sitta ner.
Efteråt mötte vi en annan grupp som körde nord–syd-rutten. Gott sällskap och god stämning. Vi behövde desperat vatten, men som tur var hade en nödstuga det åt oss. Vi slutade med att tälta under bar himmel efter en bra, lång dag.
Dag 5
Det var nog den dag som kändes längst. Blåsigt, kallt, och landskapet var detsamma hela tiden – ganska stenigt och grått. Det verkade ändlöst, och det var svårt att hålla motivationen uppe eftersom landskapet aldrig förändrades. Vi avslutade vid en stuga med varma källor.
Dag 6
… Följt av nog den bästa dagen! Den vi trodde skulle bli den hårdaste. Efter snabba 50 km före lunch mötte vi massor av knädjupa glaciärflodskorsningar. Vi fick byta till neoprenskor varje gång bara för att hålla oss lite torra. Strömmen var skrämmande i några av dem, och det var svårt att inte dras med. Cykeln fick hållas över vattnet för att inte flyta iväg. Korsningarna gav oss ändå energi hela dagen och höll det roligt. Och så fick den sista nästan tag på oss! Höftdjupt vatten, stående mitt i floden med en 30 kg tung cykel i handen, och överallt där man kliver är det höftdjupt med stark ström.
Efter den sista korsningen … visade sig en regnbåge över glaciären, som för att säga adjö till den här delen av turen. Tack för den belöningen! Vi slutade med att spurta till stugan för att hinna innan köket stängde.
Kamp mot elementen och 160 km för att avsluta vårt Islandsäventyr
Dag 7
Vi diskuterade resten av rutten över frukosten, och den såg optimistisk ut. Vi var alla nästan slut, och det kändes så långt och lite stressigt att hinna med färjan hem. Blöta kläder på igen för sjätte dagen i rad. Inte säkra på om vi skulle hinna.
Vi kom iväg, och de första kilometrarna flög förbi. Ibland måste man bara komma igång.
Vi ändrade rutten så att den blev 20 km längre, men hoppades på en jämnare tur. Och på något sätt, med bra ben, god stämning och en hel massa tur med vädret, nådde vi 160 km på dagen! Vi såg vackra landskap, cyklade med hästar och såg en vild fjällräv – vi cyklade med den en bit – en helt vild upplevelse. Jag ville nästan gråta när vi nådde 160 km. Vi tog igen så mycket att vi kom överens om att njuta lite – inte stressa för mycket för att hinna med färjan. Otroligt vad en dag kan göra. Vi slutade vid en bensinmack och tältade bakom den – inte glamoröst, men det gjorde jobbet.
Dag 8
Vi började långsamt på morgonen och fyllde på vid macken. Sedan kom vi iväg i den mest sinnessjuka motvind, som senare blev sidvind och sedan motvind igen. Cyklarna låg på sned på vägen och det var ganska nervkittlande. Landskapet blev grönare och fjordarna var vackra, men större delen av dagen ägnade jag tyvärr bara åt att titta ner och trampa.
Sista dagen
Trots några mycket långa dagar på Island med över 100 km varje dag i de vildaste förhållanden och stundtals nästan okörbara vägar nådde vi slutet. Solen välkomnade oss till den västligaste punkten.
.
Tack för intresset. Bilder och ord av https://www.instagram.com/fredleth/
